Jag blev besviken på Pixies och Nick Cave. Pixies har inte gjort en ny låt på vadå, 30 år? Man fick känslan av deras framträdande att de var trötta på sig själva, dvs ingen energi på scenen - tråkigt att se.
Nick Cave försökte leva upp till ryktet om stjärnstatus men det lyckades inte. Trots detta stod publiken troget kvar i regnet och vred på sig. Nick Cave är av någon anledning en stor artist och det var ju meningen att man skulle uppskatta skiten. Sorgligt.
Seasick Steve var asskön. Man kan lätt se framför sig hur han sitter och rockar på en veranda i en öken nånstans och typ, dödar skallerormar med gevär. Min kompis David är amerikan och tyckte inte alls det var unikt. Men i skandinaviska mått är Steve en rebell.
Neil Young var perfekt som avslutning på fredagkvällen. Efter ett år hade jag nästan glömt vilken standard han håller live. Antagligen den bästa spelningen på W.T.A.I. i år.
Moneybrother och Markus Krunegård vandrar sakta samma väg som Timo Räisänen. Rakt mot hybris. Varje år ser man att de blir mer och mer självsäkra. Och det här året var det nästan äckligt.
Florence Valentin ska ha cred för sitt mellansnack som formade om deras fjoll-pop till protestlåtar mot svenska regeringen bl.a. Det satte igång publiken kan jag säga.
Annika Norlin spelade med Hello Saferide istället för Säkert! och hennes spelninar är alltid mysiga. Men allt snack om hur det är att vara ung osv blev lite tjatigt. Börjar hon bli gammal och desperat att minska klyftan med sin publik?
The Knifes nya band Fever Ray hade ljusshow och stämning som påminde om Sigur Ros. De var riktigt tunga! Sångerskan Karin har dumpat sin bror och bildat nytt band i december 08. Musiken är fortfarande väldigt unik, påminner om Björk, men känns snäppet mörkare än the Knifes.
