Jag är inte hon som grinar för filmer osv. Jaja det kanske har hänt, men väldigt sällan. Hur som helst finns det en TV serie som jag inte nödvändigtvis grinar åt, men det är inte långt ifrån. Spårlöst på 4an är SÅ bra! Folk som har blivit adopterade till Sverige som små barn får hjälp att hitta sina biologiska föräldrar. Det är väldigt spännande och varje avsnitt har ett lyckligt slut. Det är just ögonblicken då de återförenas som alla starka känslor kommer och det berör mig verkligen.
Ärligt talat så är jag extremt avundsjuk på de som återförenas med sina föräldrar. Jag kan inte förstå hur det känns att bli adopterad. Men jag vet mycket väl hur det är att sakna en förälder, i snart halva mitt liv. De tydligaste spåren efter min mamma hittar jag i mig och min familj. De spåren är värdefulla, men räcker tyvärr inte för ett återseende.
