Tanken på att skaffa seriös självdisciplin ger mig ont i magen. Jag ser framför mig hur mitt liv till schemaläggs, väggarna krymper, min själ förliser och -hemska tanke- jag kanske utvecklar en normal dygnsrytm. Det skulle kännas trist på ett sätt.
Måste man bli någon annan, eller kan man finslipa studietekniken och den allmäna ansvarskänslan lite?
Fråga vem som helst som känt mig ett tag.
Dåligt lokalsinne, tidsoptimist.. allt det där som inte riktigt kom fram under mitt möte med flygpsykologen.
Sanning med modifikation; så beter sig en taktiker.
Men nurå?
